Mellanförskap

Min släkt är från Vårgårda/Alingsås trakten, själv är jag uppväxt i en by som heter Färed som ligger mellan Mariestad och Töreboda. En liten underbar by som under min uppväxt tid hade många barn i min ålder och en otroligt god gemenskap i byalaget.

När jag flyttade till Mariestad så talade jag bred Alingsåska, något som givetvis tonades ner när jag hade bott i Skaraborg ett tag men Alingsåskan levde kvar. Så mina kompisar hemma sa att jag talade Göteborgska och mina släktingar tyckte jag pratade skaraborgska. För mig personligen gjorde det att jag inte till 100% kände mig hemma.

Detta är en liten form av mellanförskap, men i förra veckan släppte UF företaget "2nd Generation UF" sin bok som heter just "Mellanförskap - varken utanför eller innanför, utan mittemellan". Där lyfter de vad riktigt mellanförskap innefattar. När ens egna föräldrar (eller den ena) är uppväxt i ett annat land men själv är man född i Sverige (eller adopterad). Då uppstår detta mellanförskap som de skriver om i boken. Hemma i Sverige tittar "riktiga svennar" snett på dem och i ursprungslandet tittar de snett på en.

Som Nathalie Douti Skoog skriver om. I Sverige blir hon i skolan kallad N-ordet, bajskorv eller j-la svarting. När hon var i sitt ursprungsland Togo så fick hon höra ordet Yovo skrikas åt henne. Ett ord som beskriver vita europeér. Fast mellan två kulturer utan att känna en ren tillhörighet till någon av dem.

Eller som Sacke Hajii Abdullahi skriver om, där han lever sitt liv som en kameleont för att få passa in. När han umgås med "Svennar" försöker han bete sig som en "Svenne" och när han umgås med invandrare så beter han sig som dem för att passa in där. Ändrar sitt tal och sitt sätt att vara för att passa in så bra som möljigt.

Det här med identitet och tillhörighet kan verkligen vara en svår grej, inte mindre svår blir den om de runt omkring en inte ser ut som man själv gör.

I kyrkan talar vi om att vi alla är lika inför Herren och att vi är systrar och bröder, inte av blod eller av hur vi ser ut utan på grund av att vi har tagit emot Jesus och blivit frälsta. Paulus själv skriver om det i Gal 3:26-28 "Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

När jag ser ut över deltagarna på gudstjänsterna i Pingstförsamlingen Borlänge så ser jag det. Där har vi blonda människor med ljus hy, mörk hy och det mesta däremellan. Vi har olika arbeten med olika lön och vissa har inget arbete alls. Några är kärnfriska andra är sjuka. Vi är olika, men vi är ett i Kristus. Tron på Jesus och tillhörigheten i honom gör att vi överkommer alla olikheter i hur vi är och vilken världslig status vi tillhör och istället talar alla med alla.

När jag läst denna viktiga bok om mellanförskapet så inser jag än mer hur stort det är att tro på Jesus som inkluderar alla. Det finna inga men, alla människor som väljer att tro på Jesus inkluderar han i sin gemenskap och vi som församling är satta att göra likadant. Det är givetvis inget vi är felfria på, det finns många misslyckanden när det gäller inkludering. Dock är det vårt uppdrag att låta människor vara människor oavsett hur de ser ut eller varifrån de kommer. Det finns inga mellanvägar här, en människa är en människa oavsett om den klassas som en främling eller inte.

Låt oss bli ännu bättre på att vara medmänniskor och att inte hålla på att placera in människor i olika fack utan istället placera in alla människor i just "människa-facket".

Här hittar ni mer info om boken: https://www.facebook.com/2ndGenerationUF/