Påskveckan

Ja nu träder vi in i påskveckan, den kanske viktigaste högtiden för oss kristna. Det var då den avgörande händelsen med Jesu död och uppståndelse blev en verklighet och som Paulus skriver är vår tro inget utan denna händelse: 1 Kor 15:14 "Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös."

Nu tror vi dock att Jesus har dött och att Gud har uppväckt honom från de döda och just detta påminner vi oss om extra mycket under påskveckan.

Ikväll är det Getsemanestund kl 19:00 (Lukasevangeliet kapitel 22), då minns vi kvällen då Jesus blir gripen, vilket föregås av hans sista måltid med lärjungarna och hans kamp i Getsemane.

Imorgon är det långfredagen 11:00 OBS vi samlas i Centrumkyrkan Falun. (Lukasevangeliet kapitel 23), då minns vi Jesus väg till och död på korset, hur han led för våra synders skull och inte sällan läser vi den starka profetian ifrån Jesaja kapitel 53 vers 4-5 "Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan visåg på honom, som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

På påskafton kl. 11:00 samlas vi till gudstjänst i vår lokal på Wallingatan 22. Då firar vi Jesu uppståndelse och inleder Gudstjänsten med "Herren är uppstånden" "Ja, han är sannerligen uppstånden!" (Lukasevangeliet kapitel 24). Detta är den stora segern, Jesus övervinner döden och ondskan, han skapar en väg mellan människa och Gud. Det är i uppståndelsen och utgivandet av den helige Ande (Apostlagärningarna kapitel 2) som vi kan ha en personlig relation med Gud. Ofta talar vi om detta, att vi inte tror på en religion utan en relation.

Tänk att vi idag kan ta del av Jesu mirakel för så många år sedan, och att det fortfarande är en verklighet. Jag skrev en dikt för ett tag sen och tycker den passar bra en helg som denna:

Hur fruktansvärt var det inte,
när du utplånade all min synd.
Förföljd, slagen, bespottat och pinad.
Upphängd på korset, genomträngd av spikar och lämnad.
Död för din kärlek, hatad av dina barn, med en kropp som slets sönder.
Välplanerat men oförståeligt, bevisar du din kärlek då du dör för våra skulder.
Så svårt att tro på, så svårt att ta in.
Men ändock en verklighet, din kärlek blir min.
Tack för din sanning, ditt kors och uppståndelse.
Tack för mitt liv, min tjänst och förlåtelse.
För hur underbart är det inte,
när du utplånar all min synd.

Gud välsigne dig!