Inställningen

I vårt nyhetsbrev skriver vår pastor Daniel ofta "kom med förväntan" i samband med informationen kring gudstjänst.

Inställningen till olika saker, visst har det ändå betydelse. Om jag kommer till ett kalas med inställningen om att det kommer bli tråkigt så är det troligtvis så att det kommer vara tråkigt. Visst kan man ändra sig och kalaset kan visa sig bli väldigt roligt, men vår inställning till saker har ändå betydelse.

John Hyde (1865-1912 fr. USA) var missionär i Indien, han blev en bönens man då Gud kallar honom till att bli en bedjare. Fylld av Guds Anden fick han betyda mycket i Indien, inte minst för sina missionärskollegor.

Ett år före sin död är han på väg hem men besöker en vän och kollega som bor i Wales. De hade en härlig tid, trots kall mat, vännen J. Pengwern Jones skriver: "Då vi skulle bedja Gud välsigna maten, blev bönen ofta så lång, att maten kallnade". Men förklarar också att maten inte smakade illa för det utan smakade så väl som om den var kryddad på något särskilt sätt.

Vännerna besökte en del gamla och bland annat kommer de till en åldrig Kristinna som hörde väldigt dåligt. Likt John Hyde själv som nästan var döv. Kvinnan ropade till Hyde att hon saknade mötena och beklagade sig över att hon inte kunde höra när hon väl var där. Då svarar Hyde:
"-Det skall ni prisa Gud för, svarade Hyde till hennes stora förvåning. Eftersom hon trodde, att han hade missuppfattat henne, upprepade hon sina ord:
- Jag sa, att jag inte kan höra något av det som talas.
- Ja, och just därför sade jag, att ni skall prisa Gud.
Han förklarade för henne vad han menade. Han för sin del kunde sällan höra något, när han gick på möten, men det betydde, att han fick särskilt rika tillfällen att bedja. Allt var ju så stilla, och hela omgivningen tycktes stämma honom till bön och tillbedjan. Han berättade, att han brukade titta på predikanten och bedja för denne och sedan upprepa detsamma för andra personer, tills han övergick till att prisa Gud för att han var döv, eftersom just detta beredde honom så rika tillfällen till bön och tillbedjan.
Den gamla kvinnan skrattade hjärtligt. Orden fann gehör hos henne, och hon sade glatt:
- Det där skall allt jag också pröva.
Ett par tre år senare skrev hon till mig och berättade, att hon nu prisade Gud för vad Hyde sagt. Det hade medfört en underbar förändring i hennes liv." (John Hyde - Den bedjande missionären, red. Captain E.G. Carré. s109-110)

Visst har vår egen inställning till saker och ting ändå någon form av betydelse?