­
­
­
­
­

Du är här:Start > Blogg

26 feb onsdag

Inställningen

I vårt nyhetsbrev skriver vår pastor Daniel ofta "kom med förväntan" i samband med informationen kring gudstjänst.

Inställningen till olika saker, visst har det ändå betydelse. Om jag kommer till ett kalas med inställningen om att det kommer bli tråkigt så är det troligtvis så att det kommer vara tråkigt. Visst kan man ändra sig och kalaset kan visa sig bli väldigt roligt, men vår inställning till saker har ändå betydelse.

John Hyde (1865-1912 fr. USA) var missionär i Indien, han blev en bönens man då Gud kallar honom till att bli en bedjare. Fylld av Guds Anden fick han betyda mycket i Indien, inte minst för sina missionärskollegor.

Ett år före sin död är han på väg hem men besöker en vän och kollega som bor i Wales. De hade en härlig tid, trots kall mat, vännen J. Pengwern Jones skriver: "Då vi skulle bedja Gud välsigna maten, blev bönen ofta så lång, att maten kallnade". Men förklarar också att maten inte smakade illa för det utan smakade så väl som om den var kryddad på något särskilt sätt.

Vännerna besökte en del gamla och bland annat kommer de till en åldrig Kristinna som hörde väldigt dåligt. Likt John Hyde själv som nästan var döv. Kvinnan ropade till Hyde att hon saknade mötena och beklagade sig över att hon inte kunde höra när hon väl var där. Då svarar Hyde:
"-Det skall ni prisa Gud för, svarade Hyde till hennes stora förvåning. Eftersom hon trodde, att han hade missuppfattat henne, upprepade hon sina ord:
- Jag sa, att jag inte kan höra något av det som talas.
- Ja, och just därför sade jag, att ni skall prisa Gud.
Han förklarade för henne vad han menade. Han för sin del kunde sällan höra något, när han gick på möten, men det betydde, att han fick särskilt rika tillfällen att bedja. Allt var ju så stilla, och hela omgivningen tycktes stämma honom till bön och tillbedjan. Han berättade, att han brukade titta på predikanten och bedja för denne och sedan upprepa detsamma för andra personer, tills han övergick till att prisa Gud för att han var döv, eftersom just detta beredde honom så rika tillfällen till bön och tillbedjan.
Den gamla kvinnan skrattade hjärtligt. Orden fann gehör hos henne, och hon sade glatt:
- Det där skall allt jag också pröva.
Ett par tre år senare skrev hon till mig och berättade, att hon nu prisade Gud för vad Hyde sagt. Det hade medfört en underbar förändring i hennes liv." (John Hyde - Den bedjande missionären, red. Captain E.G. Carré. s109-110)

Visst har vår egen inställning till saker och ting ändå någon form av betydelse?

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

29 jan onsdag

Att försöka förstå Gud

Det finns verkligen många sätt att försöka förstå Gud på. Genom historien har flera människor skrivit teologisk litteratur för att försöka förstå Gud. Vi kan aldrig förstå Gud till fullo, men vi gör oss olika försök för att få en bild av vem Gud är. Bibeln är den skrift som vi behöver utgå ifrån, "summan av Guds ord är sanning" står det i Ps 119:160 och det är ofta den versen teologer tar med sig in i förståelsen av Gud.

Nu har jag precis läst psykologen Daniel Andréassons (Gagnef) bok "Gud Autisten" där han gör ett försök att förstå Gud utifrån Autistiska egenskaper. Det hela är väldigt spännande! Han lägger först och främst det relationella som grund och skriver "Skaparens främsta längtan, så som jag har förstått Bibeln, är att ha relation. Skaparen längtar efter förtroliga, kärleksfulla, tillitsfulla relationer."

Bland annat lyfter han att autister ofta ägnar sig åt intressen oberoende om andra människor gillar det eller inte. Till skillnad från neurotypikern som ofta behöver ha bekräftelse i sina intressen så håller autisten fast i sitt intresse oavsett bekräftelse från andra. Är Gud så? Andréasson skriver: "Att brinna för något är väldigt Gud-likt. Bibeln beskriver till och med Gud som en eld (5 Mos 4:24) och det är tydligt att när han bestämmer sig för något så går han också all in i det, utan att det är särskilt viktigt om andra hejar på eller inte."
Och det är ju verkligen sant. Gud ändrar inte åsikt bara för att vi tycker något annat, han är ju "densamme igår idag och i evighet" (Heb 13:8).

Det är fantastiskt hur många sidor av Gud som är så likt autistiska drag. Andréasson avslutar sin bok och skriver "Däremot är det min övertygelse att vissa av de saker som vetenskapen beskriver som funktionsnedsättningar hos människor, inte nödvändigtvis är defekter, utan andra speglingar av Skaparen."

Ja, den här boken väcker, hos mig, många aha-upplevelser och även viktiga sidor hos oss människor. Hur vi är, liksom en ökad förståelse för både mig som neurotypiker men förstås även för människor med autisms.

Läs gärna boken du också.

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

16 jan torsdag

Tema: Vart är vi på väg? – Livet med Jesus

På spåret Ä Vart är vi på väg? Dagens tema hämtar inspiration från den klassiska frågan i tv-programmet "På spåret": Vart är vi på väg? Men idag riktar vi inte blicken mot en geografisk plats, utan mot vår andliga resa Ä livet med Jesus.

Jesaja 43:18-19 uppmuntrar oss: Tänk inte på det som varit, bry er inte om det som förr har skett. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig, märker ni det inte? Gud har kallat oss att lämna det gamla bakom oss och sträcka oss mot det nya. Så, vart är vi på väg? Med Jesus går vi mot frihet, hopp och Guds närvaro.

När jag satt eldvakt i ett militärtält insåg jag vikten av att hålla elden brinnande. På samma sätt får vår inre eld Ä passionen för Jesus Ä aldrig slockna. Mose visade detta beroende av Gud när han sa: Om du går vill vi gå, om du stannar vill vi stanna. Vi är på väg till elden, till Guds närvaro, där vi finner styrka och vägledning. Var står din eld idag? Brinner den starkt, eller behöver den flamma upp på nytt?

Jesus leder oss över till andra sidan, men på vägen blåser stormar upp. Markus 4:35 berättar: På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: 'Låt oss fara över till andra sidan.' Kanske upplever du just nu en storm i ditt liv. Men kom ihåg: Jesus är med i båten. Han leder oss till en plats där befrielse väntar Ä som för mannen vid graven Ä och där de som aldrig hört om honom längtar efter hopp.

I Apostlagärningarna 16:9 ser Paulus en syn: En man från Makedonien stod där och bad honom: 'Kom över till Makedonien och hjälp oss!' Ungdomar idag söker Jesus, precis som makedoniern. Vi är på väg att svara på deras rop, att visa dem vägen till Jesus. Är vi beredda att gå, även om det innebär att lämna vår bekvämlighet?

Mose och israeliterna stod vid Röda havet, instängda mellan fiender och havet. Men Gud öppnade en väg där ingen fanns. Andra Moseboken 15:4 berättar om hur Gud besegrade Faraos här. Vi är på väg till dig som känner dig instängd, som ser berg på alla sidor och havet framför dig. Gud är den som öppnar vägen och gör det omöjliga möjligt.

Johannes 11 beskriver Lasarus grav Ä en plats av sorg och hopplöshet. Men Jesus kom, lyfte stenen och förde livet till döden. Vi är på väg till den som saknar hopp. Jesus vill möta dig där stenen är som tyngst och ge dig liv och hopp på nytt.

Löfteslandet väntar, men på vägen möter vi Jerikos murar och jättar. Livet med Jesus är inte utan utmaningar, men med Guds kraft kan vi besegra varje hinder.

I Apostlagärningarna 2:46-47 ser vi en levande församling som möts i templet och i hemmen. Vi är på väg att leva ut vår tro i gemenskap Ä inte bara i kyrkan utan också i våra hem och vardagsliv.

Där Anden är, där är frihet! Vi är på väg mot frihet från synd, bundenhet och fruktan. Och slutligen är vi på väg till det himmelska landet Ä vårt eviga hem där vi ska vara tillsammans med Jesus.

Vi är på väg mot ett liv förvandlade av Jesus. Ett liv som inte går en meter utan honom. Elden får inte slockna, stormarna får inte stoppa oss, och hopplösheten får inte hålla oss tillbaka. Vi är kallade att gå med Jesus mot nya tider, nya platser och nya möten där hans nåd och kraft får bli synliga.

Bön:
Herre, tack för att du kallar oss att gå med dig. Låt oss aldrig ta ett steg utan dig. Hjälp oss att hålla elden brinnande, trots stormar och utmaningar. Led oss till dem som behöver dig, och öppna vägar där vi ser hinder. Vi längtar efter att nå det himmelska landet och leva i din frihet. I Jesu namn, amen.

Av Daniel Oscarsson

Pastor och föreståndare

073-433 71 60
daniel@borlange.pingst.se

19 nov tisdag

Ett gästfritt hus åt gången

Guds rike är inte som världen, det är något annat. Jesus ger sig på att förklara Guds rike några gånger, han säger att det är som ett senapskorn som växer upp och blir så stort att fåglarna kan bygga bo i växten (Matt 13:31-32). Han talar även om Guds rike (eller himmelriket) som en surdeg, när man blandar in mer mjöl så blir ändå hela degen syrad (Matt 13:33-34). I Mark 4:26-29 så talar Jesus om en lantbrukare som sår säd. Han sår säden, sen sover han och vaknar och "allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur." Sen växer det upp, kan skördas och bli mat.

Guds rike är som en växt.

När bibeln talar om Andens Frukt i Gal 5:22-23 så är det just frukt. Att Andens frukt är kärlek och att kärlekens frukt växer inom oss.

Guds rike växer. Guds rike är inte ett träd som ställs ner färdigt och klart, nej Guds rike är i ständig växt. Det är något vi sett genom historien, att den har vuxit fram på olika ställen i olika tider. Ibland syns växten mer och ibland mindre.

Jag gillar hur Shane Claiborne uttrycker det i sin bok Den oemotståndliga revolutionen: "Jesusrevolutionen är inte något frontalangrepp mot denna världens mäktiga riken. Den är något som långsamt smittar av sig och sprider ett litet liv, ett litet gästfritt hus åt gången."

Låt oss inte främst söka de stora gärningarna utan låt oss främst leva ut Guds rike genom att naturligt och enkelt leva i den kärlek som Jesus vill att vi ska leva i. Låt oss heller inte tvinga fram det inom oss själva utan låt oss söka Jesus Kristus i våra egna liv och be honom hjälpa oss att leva i den kärlek som Jesus vill att vi ska leva i. För det är ju just Jesus som ger växten, det är den helige Ande som förvandlar våra liv från insidan och ut.

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

16 okt onsdag

Syskon i Herren

Jag läste precis klart boken "Det perfekta skottet" av Olavi Blomfjord som skriver om sitt liv och om händelsen kring Mattias Flink. Den var väldigt intressant, har varit lite skeptiskt men tycker boken rymmer mycket, inte minst ett personligt vittnesbörd.

I slutet av boken skriver han lite hur han fått vara använd av Gud i sin tjänst som polis. Just detta vittnesbörd som jag citerar nedan kan man verkligen känna igen i bibelordet från Gal 3:26-28 "Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."

Från boken:

"Faktum är att jag har fått uppleva andens gemenskap med brottslingar ett antal gånger. Jag glömmer aldrig när jag för många år sedan satt i arresten med en gripen person, som just då var en av stadens mest frekventa gäster hos oss på polisen. Det handlade om ett stöldbrott, som jag och min kollega ansåg att gärningsmannen behövde anhållas för. Så min kollega gick iväg för att ringa jouråklagaren och jag blev ensam kvar i rummet med den misstänkte. Det tog en god stund och jag fick gott om tid att prata med honom.
'Är du troende?' frågade han plötsligt.
'Ja, det är jag', svarade jag.
'Jag förstod det, för jag är också troende.' sa han.
Genast infann sig en känsla av brödraskap mellan oss två, en polis och en misstänkt brottsling som nyligen gripits av polisen. Ett udda par och en lustig ekvation.
'Får jag be för dig?' frågade jag.
Han tackade jag och kunde inte hålla emot gråten under förbönsstunden.
'Varför gör du det här för mig?' frågade han.
'Vi är ju bröder', svarade jag.

Strax därefter kom min kollega tillbaka in i rummet och meddelade att åklagaren inte ville anhålla den misstänkte, så vi fick släppa honom fri. När vi klev utanför polishuset suckade den frigivne av lättnad.
'Jag känner mig så upprättad', sa han och såg på mig med tacksamhet i blicken.

Det var sista gången vi sågs och jag vet inte vad som hände med honom efter det, förutom att han flyttade från Falun, men minnet från det möte är starkt levande för mig än idag."

(Bilden är AI-genererad)

Av Andréas Skogholm

Pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Jobbar 80 %, ledig på måndagar.

070-165 07 50
andreas@borlange.pingst.se

Om bloggen

Andréas, en av församlingens pastorer, delar här tankar och funderingar som gäller församlingen, vardagslivet och olika händelser i smått och stort.